unbashful

Föreläsning i motivation idag.
Jag tog föreläsaren lite åt sidan och berättade om min kroniska sjukdom och vilken stress jag kände för den (inte bara jag utan även min familj)
Han berättade om olika rörelser man kunde göra för att bli av med den hemska stress man känner inför framtiden, hur jag kommer att må osv.
De olika rörelserna gjorde så att jag stimulerade hjärnhalvorna på ett sådant sätt att jag skulle känna ett automatiskt lugn.
Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det och hur jag står till det men jag tvivlar rätt så mycket på att några långsamma röresler kan göra så att min stress försvinner. Jag kommer alltid oroa mig för om jag kommer att ha käpp när jag är 40. Att jag kommer leva som en 70 åring gör när jag praktiskt taget bara är 45. Det går så mycket rykten om denna sjukdom att jag enbart har blundat för det.
Jag HAR inte den sjukdomen. Det har aldrig hänt.
Men jag kan inte leva i förnekelse hela tiden, för jag kommer få en chock när jag väl är så vuxen och inser att "Hey här hade jag lite ms ja."
Jag har förträngt och förträngt att jag måste ringa till sjukhuset och boka tid för att ta förebyggande sprutor för att jag inte ska få ett nytt anfall. Men jag kan inte hålla på så längre. Jag måste möta min rädsla.