vilken dag och natt
Mediekunskapen är över.
Sitter och väntar på Lisa som gör ett grupparbete.
Igår var nog första gången som jag kännt lycka på länge. Jag har dock aldrig varit full och gått på bio. Men någon gång ska ju va den första och givetvis ska det vara med Lisa. Filmen hade inte ens börjat då vi hör en kille framför oss som säger "håll käften" Lisa svarar kaxigt tillbaka "Håll käften själv" och jag utbrister med sarkasm, "men lilla gubben, är du sååå sugen på att se snyggingen Edward?" Efter det var det sjukt jobbigt att titta på film då jag och Lisa garvade åt precis allt, sen när vi blev för trötta för att garva så började jag gråta. Och jag bara grät och grät och grät. Hahaha, detta var då på slutet av filmen och halva biosalongen grät. Säkert den idioten som sa håll käften till oss också. Jag går gråtande ut ur biosalongen och när jag kommer ut så säger jag till Thomas att jag vill gråta mer, han visar en film och jag börjar stortjuta igen, och det var inte liiite jag grät. Malin Thomas och Lisa skrattar åt mig hela vägen och jag får för mig att sno en cykel.
Imorse vaknade jag bakfull och gick till skolan en timme för tidigt.
Allt bara ballar ur.
Jag undrar vad jag håller på med.
Jag har gråtit i skolan för att jag har bråkat med en klasskompis. Sen tyckte Peter synd om mig och sa att det var sjukt onödigt att vi bråkade men det verkar som att alla i klassen är så enormt trötta på detta och bara vill ha jullov. Därför bråkade jag och Peter inne i klassrummet och även på ICA. Det var dramatiskt. Och jag klarar inte dramatik för jag börjar böla för ingenting nu.
Allting är ingenting, men det var fan i mig roligt att åka in till Halmstad med full volym på stereon i bilen Lisa och jag sjunger för fullt och Malin och Thomas skakar på huvudet åt oss och vara full på bio var med rätt roligt.
Vi var på en sjukt mysig bar innan vi tittade på filmen vi räknade flaskorna som var upproddade bakom baren det var 247 flaskor.
Nu ska vi åka och köpa almanacka. Det känns jättekonstigt att ha blivit utskälld av en människa man knappt känner, en klasskompis liksom.
Men vi är vuxna nog båda två att detta inte är hela världen att det itne blir några men.
tack och adjö
